Att vara tråkig
Jag frågar mig stillsamt. Är jag tråkig? Igår var det fredag kväll. Min bebis och min sambo är mer intresserade av någon tecknad serie på TV:n än den pratglada mamma. Så vad tror ni jag gör då? Jo, det är då den tråkiga mamman tar sig upp ur soffan (bedrövligt vad lat man blir av att sitta i den) och ställer sig i köket och diskar kastruller. Kastruller. En fredag kväll.
Hej hopp liksom! Typ!
Eller snarare; Vad var det som hände?
Jag är tråkig som aldrig bloggar heller för den delen, eller kanske är det så att jag har massa annat för mig. Som att killa bebis mellan tårna.
För det är bra nu. Bäst. Älskar. Älskar de där små bubblande skratten. Där luften kilar ner i magen och blir så tyst innan den kommer kluckande ut från lille Maximus. Och vi skrattar. Mamman och pappan. Mer än förut. Mest hela tiden tillsammans med Prins Bus och jag älskar.
Och se så, så tråkig är jag väl inte. Idag råkade håret bli rött. Bara som sådär. Och jag gillar det.
Before- Like an tråkmåns
After- Like a happy trollmamma
Cupcakes är gott! Bjuder på en gotting!
Hej svejs!
