Summertime in the Snow
Längtar till sommaren... men njuter av snöfallet här utanför!
Tossing totte pluto pong pong dong
Nya Mål
Tjoohej!
Sakta men säkert bliver jag bättre i min rygg. Tar emot att vara stilla stilla stilla bara...
Jag vill röra på mig, arbeta med kroppen och studsa runt. Men allt har sin tid. Detsamma är det med allt här i livet. Allting har sin tid.
Det som har skett det har skett. Måste se framåt. Jag har satt nya mål. Nya Viktiga mål. För nu är det som så att jag har svårt att göra saker halvhjärtat. Det är antingen eller, även om jag är en människa som ser livets gång i skimrande färger från regnbågen. Under de senaste två veckorna har jag fått mycket tid över för att fördjupa mig i flertalet Parellifilmer och hunnit läsa gamla Savvy Times från 2010 och 2011. Nu är det denna väg vi skall gå tillsammans med våra fyrbenta vänner! Bara uttrycket "Take the time it takes, so it takes less time” har gett mig insikten att verkligen ta det lugnt nu (fast huvudet säger något annat). Det är som att vakna. Vakna upp ur en sorts dvala. Nu kör vi.
Så målet detta år är Level 1 med Moa och Lillen till i sommar och Level 2 till hösten med Moa, Micke håller på med Madde för fullt i deras "rightbrainade" värld :) . Låta det ta sin tid.
Att jag inte får rida på tre månader gör mig inte så mycket, ger mig bara ännu mer motivation att bli duktig och tydlig i min kommunikation från backen.
Nu ska jag snart trycka på min korsett och i sakta mak pulsa ut i stallet för att instruera Micke och Piccabbo i hovbandagets ädla konst...
Riskvikk och jordgubbssylt i min rosa mugg med vackra hönor på!
Sakta men säkert bliver jag bättre i min rygg. Tar emot att vara stilla stilla stilla bara...
Jag vill röra på mig, arbeta med kroppen och studsa runt. Men allt har sin tid. Detsamma är det med allt här i livet. Allting har sin tid.
Det som har skett det har skett. Måste se framåt. Jag har satt nya mål. Nya Viktiga mål. För nu är det som så att jag har svårt att göra saker halvhjärtat. Det är antingen eller, även om jag är en människa som ser livets gång i skimrande färger från regnbågen. Under de senaste två veckorna har jag fått mycket tid över för att fördjupa mig i flertalet Parellifilmer och hunnit läsa gamla Savvy Times från 2010 och 2011. Nu är det denna väg vi skall gå tillsammans med våra fyrbenta vänner! Bara uttrycket "Take the time it takes, so it takes less time” har gett mig insikten att verkligen ta det lugnt nu (fast huvudet säger något annat). Det är som att vakna. Vakna upp ur en sorts dvala. Nu kör vi.
Så målet detta år är Level 1 med Moa och Lillen till i sommar och Level 2 till hösten med Moa, Micke håller på med Madde för fullt i deras "rightbrainade" värld :) . Låta det ta sin tid.
Att jag inte får rida på tre månader gör mig inte så mycket, ger mig bara ännu mer motivation att bli duktig och tydlig i min kommunikation från backen.
Riskvikk och jordgubbssylt i min rosa mugg med vackra hönor på!
Tur i Oturen
Här ligger fröken robot.
I en hård korsett som klämmer.
Spricka i svanskotan, fraktur i en länkota samt två kotor som tryckts ihop.
Vad trevligt. Ridförbud i tre månader.
Vad var det som hände?
Jag och min finaste Maräng hade ofantligt trevligt tills jag tappade balansen och hamnade på backen.
Och landade tokigt.
Så nu blev det tokigt.
Men Moa lever och mår fint.
Och jag lever och kommer bli bra.
Det är huvudsaken.
I en hård korsett som klämmer.
Spricka i svanskotan, fraktur i en länkota samt två kotor som tryckts ihop.
Vad trevligt. Ridförbud i tre månader.
Vad var det som hände?
Jag och min finaste Maräng hade ofantligt trevligt tills jag tappade balansen och hamnade på backen.
Och landade tokigt.
Så nu blev det tokigt.
Men Moa lever och mår fint.
Och jag lever och kommer bli bra.
Det är huvudsaken.
Fantastikt trevlig dag med våra vänner!
Gott nytt år!
Ett nytt år med nya möjligheter, det gillar jag skarpt.
Äntligen är landskapet vintervitt och väglaget bra för små hingstfossingar så Lillen fick följa med Flisan ut på tur idag.
Han var så duktig och skötte sig exemplariskt, dock bör han få ett nytt smeknamn: Myrsloken!
Ett nytt år med nya möjligheter, det gillar jag skarpt.
Äntligen är landskapet vintervitt och väglaget bra för små hingstfossingar så Lillen fick följa med Flisan ut på tur idag.
Han var så duktig och skötte sig exemplariskt, dock bör han få ett nytt smeknamn: Myrsloken!
Väl tillbaka hemma igen var det så Moa, Madde och Lady som slog följe upp till paddocken. Micke och jag lekte Seven games med våra godingar och Susanne red. En fantastiskt söt liten fjordingman hade också anlänt till stallet däruppe, han var pratglad och Moa verkade liksom matte tycka att han var sockersöt. Moa var mycket duktig idag, dock blev hon aningens extrovert när vi lekte circling-game och bockade runt som en liten tokfia, för att sedan vända upp mot matte med den underbaraste blicken man kan få. "Visst var jag duktig nu?". Nu var det väl inte riktigt hennes graciösa uppvisningar som var målet, men det fick räcka för dagen då hon fann det ofantligt roligt samt att jag skulle ha haft den längre linan. Men nu vet vi till nästa gång.
Åh, vad jag älskar hästarna!!!
Me, Myself & I
Goder morgon. Idag är det Lucia. I likhet med alla dessa ljus som idag är tända har det här gått upp ett ljus för mig.
Det har öppnats en ny dörr. Jag känner en lättnad. Någon form av trygghet. I mig själv. Jag kan.
Finns bara en som är som jag. Nu ska jag börja leva mitt eget liv.
Det ska gå. Jag ska bli tydligare. Vara den jag är.
Nu är det slut på att leka struts i snöstormande hagelvindar.
Tack.
Det har öppnats en ny dörr. Jag känner en lättnad. Någon form av trygghet. I mig själv. Jag kan.
Finns bara en som är som jag. Nu ska jag börja leva mitt eget liv.
Det ska gå. Jag ska bli tydligare. Vara den jag är.
Nu är det slut på att leka struts i snöstormande hagelvindar.
Tack.
Tjohej!
Det snöade igår kväll så nu är världen vit och ljuset piggar upp.
Sitter och försöker sammanfatta ett slutgiltigt svar till frågorna på den humanistiska delen av hemtentan.
Det går relativt väl och är för övrigt ganska kul att skriva om, för det är ändock om ett ämne som berör mig och då får man ju liksom hälften på köpet!
Såg en inspirerade Parellifilm imorse, så om Micke inte ska rida Madde idag tänkte jag ta och träna lite med han i paddocken. Hittat två roliga övningar som jag tror att särskilt han kommer svara fint på. Det känns spännande och roligt.
Det kliar i mig av ridabstinens trots att jag senast red i söndags kväll :)
Allt gott!
Sitter och försöker sammanfatta ett slutgiltigt svar till frågorna på den humanistiska delen av hemtentan.
Det går relativt väl och är för övrigt ganska kul att skriva om, för det är ändock om ett ämne som berör mig och då får man ju liksom hälften på köpet!
Såg en inspirerade Parellifilm imorse, så om Micke inte ska rida Madde idag tänkte jag ta och träna lite med han i paddocken. Hittat två roliga övningar som jag tror att särskilt han kommer svara fint på. Det känns spännande och roligt.
Det kliar i mig av ridabstinens trots att jag senast red i söndags kväll :)
Allt gott!
Världen som jag ser den
Vad är det egentligen som betyder något om vi inte lyssnar?
Jag blir alltmer brydd över vad det är vi gör med våra hästar, vad många utsätter dem för.
För egen vinnings skull. Jag har kommit till någon ny slags insikt och ser världen med nya ögon.
Men jag gillar inte allt jag ser. Det jag ser gör mig ledsen. Det värker i hjärtat. Öden som virvlar förbi i mitt liv, jag kan inte stanna dem, jag kan inte få dem.
Jag var på en ridskola för två veckor sedan. Det var många år sedan jag var där sist.
Där stod jag så bakom raden av fjorton apatiska, energilösa och håglösa hästar.
De vilade. Sov.
Den eviga slummern. Slummern många ridskolehästar förmodligen stänger in sig i. För att orka. Leva.
Där stod jag så med en olustig känsla i kroppen och insåg där och då att det som var mitt andra hem under min uppväxt med andra ögon är ett fängelse för hästarna.
Jag blir alltmer brydd över vad det är vi gör med våra hästar, vad många utsätter dem för.
För egen vinnings skull. Jag har kommit till någon ny slags insikt och ser världen med nya ögon.
Men jag gillar inte allt jag ser. Det jag ser gör mig ledsen. Det värker i hjärtat. Öden som virvlar förbi i mitt liv, jag kan inte stanna dem, jag kan inte få dem.
Jag var på en ridskola för två veckor sedan. Det var många år sedan jag var där sist.
Där stod jag så bakom raden av fjorton apatiska, energilösa och håglösa hästar.
De vilade. Sov.
Den eviga slummern. Slummern många ridskolehästar förmodligen stänger in sig i. För att orka. Leva.
Där stod jag så med en olustig känsla i kroppen och insåg där och då att det som var mitt andra hem under min uppväxt med andra ögon är ett fängelse för hästarna.
Men jag försöker lyssna. Höra vad de säger mig.
Jag börjar bli mer harmonisk.
Jag är lycklig. Jag har tur.
Det är livet att få vara med våra vänner.
Jag börjar bli mer harmonisk.
Jag är lycklig. Jag har tur.
Det är livet att få vara med våra vänner.
Som en dröm hon står. Liten trasig i världen.
Lyckan kommer, lyckan går.
Jag av hela hjärtat önskar att hon kärlek får.
Jag lär mig. För varje dag. Hästarna lär mig för livet. Jag ser.
Energi
Goder afton. Eller kväller snarare.
Energi var det. Jag känner den. Från en ny liten vän ute i stallet.
Märkligt (och mycket trevligt) hur vissa nya bekantskaper "känner in en" med ens.
Intressant. Känns bra.
Förstod igår då en mycket trevlig och intressant människa var här för att prata med Lady, att jag kanske kommunicerar ganska väl med vår Maräng. Kändes som att hon på något sätt såg det jag ser och känner varje dag med bästa.
Men jag tror vi får kalla på henne igen för att verkligen höra vad våra vänner säger.
Men jag tror att alla, vi var och en kan förstå våra bästa vänner bara vi ser, är uppmärksamma och lyssnar på vad de verkligen säger.
Resultatet är kanske inte alltid det förväntade, det vi trodde och antog från början. Så lätt att ta ting för givet utifrån vår egen mänskliga uppfattning, men stannar man upp och känner vännen får man nya svar. Svar på vägen till framtiden.
Tillsammans når man målet. Kanske nya mål.
Det handlar om att leva. Tillsammans. Finns inget bättre. När man är ett med hästen.
"Medaljens baksida" är något som jag snarare förknippar med "Livet här och nu"- det som är det vi alla söker.
Svaren har vi alla inom oss.
Kuddar och renbäddade sänglakan
Energi var det. Jag känner den. Från en ny liten vän ute i stallet.
Märkligt (och mycket trevligt) hur vissa nya bekantskaper "känner in en" med ens.
Intressant. Känns bra.
Förstod igår då en mycket trevlig och intressant människa var här för att prata med Lady, att jag kanske kommunicerar ganska väl med vår Maräng. Kändes som att hon på något sätt såg det jag ser och känner varje dag med bästa.
Men jag tror vi får kalla på henne igen för att verkligen höra vad våra vänner säger.
Men jag tror att alla, vi var och en kan förstå våra bästa vänner bara vi ser, är uppmärksamma och lyssnar på vad de verkligen säger.
Resultatet är kanske inte alltid det förväntade, det vi trodde och antog från början. Så lätt att ta ting för givet utifrån vår egen mänskliga uppfattning, men stannar man upp och känner vännen får man nya svar. Svar på vägen till framtiden.
Tillsammans når man målet. Kanske nya mål.
Det handlar om att leva. Tillsammans. Finns inget bättre. När man är ett med hästen.
"Medaljens baksida" är något som jag snarare förknippar med "Livet här och nu"- det som är det vi alla söker.
Svaren har vi alla inom oss.
Kuddar och renbäddade sänglakan
Ett ton ärtor
Hej.
Allmänheten bör härmed upplysas om att mitt tillstånd just för tillfället innefattar följande aspekter:
* Ett blekt ansikte - som förvisso döljer ett ton ärtor där innanför.
* Febertoppar - som får min kropp att ena stunden skaka sig fördärvad för att sedan låtsas vara på solsemester.
* Trötthet - Sover mest hela tiden.
* Jag jag jag - för tänk så synd det är om mig va?
Nej. Det kunde varit värre. Mår visserligen inte tipp topp och ligger faktiskt till sängs med feber. Tänkte vara frisk och kry imorgon då jag skall jobba. Bättre idag än igår. Idag orkar jag dock plugga lite. Läsa lite om hållbar utveckling ur ett politiskt perspektiv samt se lite på UR Access om våra sinnen.
Majsbollar och krossad choklad
Allmänheten bör härmed upplysas om att mitt tillstånd just för tillfället innefattar följande aspekter:
* Ett blekt ansikte - som förvisso döljer ett ton ärtor där innanför.
* Febertoppar - som får min kropp att ena stunden skaka sig fördärvad för att sedan låtsas vara på solsemester.
* Trötthet - Sover mest hela tiden.
* Jag jag jag - för tänk så synd det är om mig va?
Nej. Det kunde varit värre. Mår visserligen inte tipp topp och ligger faktiskt till sängs med feber. Tänkte vara frisk och kry imorgon då jag skall jobba. Bättre idag än igår. Idag orkar jag dock plugga lite. Läsa lite om hållbar utveckling ur ett politiskt perspektiv samt se lite på UR Access om våra sinnen.
Majsbollar och krossad choklad
Jag fortsätter läsa lite till
Ja, god morgon. Eller trevlig lunch snarare.
Här sitter man och läser, och läser, och läser och så läser man lite till.
Skriver skriver skriver.
Fast jag vill gå ut. Andas. Hoppa i löven. Klia på hästarna. Busa med katterna.
Höststäda på gården. Kontrollera hagtråden.
Gå upp i skogen. Sätta mig under ett träd. Bara vara. Jag. Andas. Känna att jag lever.
Lyssna på tystnaden. Fåglarna som flyttar. Löven som faller.
Och bara vara. jag.
Men nu river den inre stressen. Klöser och fräser. Gör mig stingslig och tvär. Bitter.
Jag försöker tränga bort den. Fokusera.
Jag måste träna på detta. Varje dag.
För jag vill leva. Varje dag.
Inte i morgondagen. Inte i gårdagen.
Här och nu.
Jag börjar med ett leénde.
Tack
Här sitter man och läser, och läser, och läser och så läser man lite till.
Skriver skriver skriver.
Fast jag vill gå ut. Andas. Hoppa i löven. Klia på hästarna. Busa med katterna.
Höststäda på gården. Kontrollera hagtråden.
Gå upp i skogen. Sätta mig under ett träd. Bara vara. Jag. Andas. Känna att jag lever.
Lyssna på tystnaden. Fåglarna som flyttar. Löven som faller.
Och bara vara. jag.
Men nu river den inre stressen. Klöser och fräser. Gör mig stingslig och tvär. Bitter.
Jag försöker tränga bort den. Fokusera.
Jag måste träna på detta. Varje dag.
För jag vill leva. Varje dag.
Inte i morgondagen. Inte i gårdagen.
Här och nu.
Jag börjar med ett leénde.
Tack
Lovely!
Har haft en härlig dag idag!
Hoppade in och vikarierade på Högom, så roligt skojjigt!
Väl hemma på eftermiddagen begav vi oss iväg upp till paddocken. Jag med Fidel, Micke med Madness och Susanne med Lady. Lillen var så duktig, så duktig. Tränade friendly game och porcupine samt även lite circling game. Det där med circling game var dock lite överkurs upptäckte vi snart :) Lillen visade tydligt men bestämt att han föredrog vänster varv. Lite som mammas Maräng. Nej, tyckte han och tittade bestämt åt ett annat håll. Men vi ska träna vidare. Han är duktig. Bästa liten. Vi ska ta en sak i taget. Tillsammans. Micke också, idag red han ju Madness. Som för övrigt var toppenfin.
Nu är han ute i svarta natten på svarta damen. Vackraste finaste Moa Maräng.
Nej nu ska hon återgå till studierna.
Eran virrpanna Hulda
Kanelbulle och Kalltå
Hoppade in och vikarierade på Högom, så roligt skojjigt!
Väl hemma på eftermiddagen begav vi oss iväg upp till paddocken. Jag med Fidel, Micke med Madness och Susanne med Lady. Lillen var så duktig, så duktig. Tränade friendly game och porcupine samt även lite circling game. Det där med circling game var dock lite överkurs upptäckte vi snart :) Lillen visade tydligt men bestämt att han föredrog vänster varv. Lite som mammas Maräng. Nej, tyckte han och tittade bestämt åt ett annat håll. Men vi ska träna vidare. Han är duktig. Bästa liten. Vi ska ta en sak i taget. Tillsammans. Micke också, idag red han ju Madness. Som för övrigt var toppenfin.
Nu är han ute i svarta natten på svarta damen. Vackraste finaste Moa Maräng.
Nej nu ska hon återgå till studierna.
Eran virrpanna Hulda
Fidel Baldomero
Madness
Lady Caliza
Me, Myself and I
Kanelbulle och Kalltå
Saknar
Saknar så det skär i hjärtat.
Kom tillbaka. Kom hem.
Tyst. Så tyst.
Minnen blåser i vinden, knastrar i morgonfrosten.
Men det är alltför tyst.
Tomt.
Vi saknar dig vår lilla farbror.
Vår älskade vän.
Kom tillbaka. Kom hem.
Tyst. Så tyst.
Minnen blåser i vinden, knastrar i morgonfrosten.
Men det är alltför tyst.
Tomt.
Vi saknar dig vår lilla farbror.
Vår älskade vän.
En bild säger mer än tusen ord
Lycka
Härligaste Hästarna
Idag har de ännu en gång bevisat hur fantastiska de är våra fyrbenta vänner.
Eftersom jag och Moa skulle ta en sväng med Erica och Snoddas på eftermiddagen tänkte jag och Micke att lilla Fidel skulle få träna litet på att vara själv i hagen. Så när jag och Moa gjorde oss i ordning tog Micke in och pysslade med Madness. Lilla Fidel gnäggade lite grann men behöll sitt lugn och efter bara några minuter gick han och pysslade för sig själv. Duktig liten!
Sedan longerade Micke Madness lite på gårdsplan och så fick han gå ned till sin kompis igen.
Moa var helt underbar och överraskade mig stort genom att galoppera flera varv på hockeyplan, sökte sig till och med framåt nedåt. Bästa fina!!!
När så jag och Susanne tog in grabbarna alldeles nyss upptäckte lilla Fidel den mystiska gräsklipparen som befann sig under en presenning. Han blåste upp sig och blev litet orolig, men var samtidigt nyfiken. Sakta men säkert tog vi oss närmare och när han kom på att han fick äta gräs och att Susanne kunde klappa gräsklipparen insåg han att kusten var klar. Så vi nosade lite på den och gick sedan in i stallet igen. Finaste lillkillen!
Nu ska jag gotta ned mig i soffan med alla katter.
Härligt Härligt
Eftersom jag och Moa skulle ta en sväng med Erica och Snoddas på eftermiddagen tänkte jag och Micke att lilla Fidel skulle få träna litet på att vara själv i hagen. Så när jag och Moa gjorde oss i ordning tog Micke in och pysslade med Madness. Lilla Fidel gnäggade lite grann men behöll sitt lugn och efter bara några minuter gick han och pysslade för sig själv. Duktig liten!
Sedan longerade Micke Madness lite på gårdsplan och så fick han gå ned till sin kompis igen.
Moa var helt underbar och överraskade mig stort genom att galoppera flera varv på hockeyplan, sökte sig till och med framåt nedåt. Bästa fina!!!
När så jag och Susanne tog in grabbarna alldeles nyss upptäckte lilla Fidel den mystiska gräsklipparen som befann sig under en presenning. Han blåste upp sig och blev litet orolig, men var samtidigt nyfiken. Sakta men säkert tog vi oss närmare och när han kom på att han fick äta gräs och att Susanne kunde klappa gräsklipparen insåg han att kusten var klar. Så vi nosade lite på den och gick sedan in i stallet igen. Finaste lillkillen!
Nu ska jag gotta ned mig i soffan med alla katter.
Härligt Härligt
Fidel Baldomero
Ja, igår kom han- den efterlängtade lilla hingståringen! Vår vackra och fina Fidel Baldomero.
Fast egentligen är det ju Mickes häst. På pappret. Men jag kommer allt vara delaktig likväl!
Mickes min och leénde när han tog ut den stora lilla hästen ur lastbilen ger jag allt för.
Fast egentligen är det ju Mickes häst. På pappret. Men jag kommer allt vara delaktig likväl!
Mickes min och leénde när han tog ut den stora lilla hästen ur lastbilen ger jag allt för.
Lycka
