KlumpaDumpa

Ja om det ändå vore så enkelt, så lätt. Tänk liksom om... om...
Men det är ändock upp till var och en att ta tillvara på dagen idag, här och nu.
Allas vårt ansvar.
Tiden är dyrbar. Står ej still, den går och går. Springer ibland ifrån oss på irrvägar, finn den- finn livet.
Det finns därute väntar på var och en av oss.
Lev livet, det kommer aldrig åter.
Trots motgångar vandrar jag vidare mot min sol och tackar ödet för alla de människor som det sänder mig på min väg :) Vad vore livet utan vänner och nya bekantskaper?

Ping ping

Hej so hopp!
Jag är sådär såsom vanligtvis något i fysiskt olag.
Märklig känsla i kroppen, orolig. Men försöker få bort det på diverse olika vis.
Igår till exempel fann jag det mycket stimulerande att dra ris och elda blad i nästan sex timmar, kände mig som en utpyst gummiboll efter det kan jag lova. Men sedan var det bara till att knapra till musli och göra iordning Maräng för träning. Det gick bra och hon kändes riktigt fin mot slutet, dock har vi ju den där besvärliga högerbogen som gärna vill arbeta på eget håll och själv är man ju så snedvriden i kroppen att högervarvet känns som att rida bak och fram.

Rida bak och fram ja... Det gjorde jag härom dagen för att muntra upp mitt dystra sinne och såklart att Micke tyckte vi skulle trava. Det tyckte inte jag. Micke flinade och killade Maräng på halsen. Jag pillade henne på svansroten.
Det hela resulterade så snart i tre travsteg och en bockandes Maräng med en flygandes Tulda ovanpå.
Det gick bra. Jag satt kvar. Hästen var nöjd. Micke skrattade.
Hahaha. Åh vad jag älskar min Maräng och Micke också för den delen!

Tjing!