KlumpaDumpa

Finns få hus som jag tagit till mig med en gång. Som jag känner det där extra för.
En slags kärlek till en byggnad, en plats, ett minne från förr.

Sommarstugan i Dalarna var just en sådan plats, den betydde så oerhört mycket för mig redan när jag var liten.
Det lilla vita tegelhuset från slutet på 1600-talet bjöd ett barfotabarn som mig på många äventyr och mysterier.
Vargagropen uppe i skogen var förbjudet område, ruinerna var ståtliga monument från en svunnen tid och smultron fanns det så man kunde äta sig till magont.
Den gamla vedspisen i köket knastrade och knäppte så mysigt på kvällarna och på morgonen vaknade man alltid till åns brusande fors nedanför huset. De dagarna är över.
För sex år sedan var vi tvugna att sälja av "min stuga" och då hade till på köpet halva innertaket rasat in i ett sovrum.
Jag saknar min stuga, mitt Dalarna.


Nu har jag fått en ny kärlek, min gård.
Redan första gången vi var och tittade på huset och bara hade klivit ur bilen, sade jag: - Här vill jag bo.
Jag kände att det var så rätt redan från början. Allting var så som jag ville ha det och mer därtill.
Allteftersom visningen fortlöpte kände jag hur gården växte i mina ögon, den blev bara bättre och bättre.
Väntan på att få igenom vårt bud och få klara besked om att vi skulle få köpa gården är en av de värsta perioderna i mitt liv (men på ett positivt sätt). Jag kärade ned mig från första stund och hade det varit någon annan som köpt huset hade nederlaget varit svårt att stilla.
Jag upptäcker nya tingestar med vår gård mest hela tiden och är man på dåligt humör är det bara att gå runt lite uppe i skogen vid smedjan eller ta en tur i skogshagen så kommer man tillbaka som en ny människa.
Gården ger mig kraft och jag älskar den.



Hej svejs

Good morning!
Sitter här med kaffekoppen i högsta hugg och funderar på vad jag ska ta och börja med, har en hel del att uträtta denna dag. Tror jag tar skottningen ned till hagen innan jag duschar eftersom man brukar vara lika svettig som en nödställd gnu när man är klar med det. Sedan ska jag även ut i stallet och pyssla eftersom de två små damerna kommer idag och så måste jag städa i mitt lilla hus som blivit invaderat av dammråttigans!

Ha en härlig dag och åk massa pulka vettja!


Skyffel och spade

Ännu en dag som går till sin ända, mitt bland potatisgratänger och snöskyfflar.
Mangorajan och sockarkakan fick vi på köpet.
Här i Västernorrland är det som så smått snökaos; moddiga vägar, trötta tanter och blöta frusna tår.
På tisdag flyttar två små damer in i vårt stall. Två kallblod som heter Rikkan och Spida, så nu kan även Helgemannen flytta hem till gården. Roligt som bara den ska det bli!
Hahaha här i stugan går det undan och ikväll kommer även grannen och kikar på stallet eftersom hon kanske ska stalla upp sina hästar hos oss framöver.
Full rulle och popcorn!

För övrigt så är gårdagens bästa det en vårdtagare jag inte träffat förut sade till mig igår:
Damen: - Meeen huuur gammal kan en sån liten kicka vara då?
Jaaaa, du är nog inte gammal. Hon är nog 12 år.
Jag: - Haha, nej det dubbla sedu.
Damen: -Nej det kan jag aldrig tro! Vad är det de sagt dig att säga... Lilla flickan då.
Och guuula fina tröjan. Du är som en liiiten kyckling, huuuuuuuga liten.

Nu kanske jag bör skotta lite snö eftersom vi 2-metersdrivor lite här och där.



"Som en sol hon strålar den lilla kycklingen"

Det finns så mycket man ångrar här i livet, fast ändå försöker jag att se det som om det är en mening med allt.
Gott som ont. Man tar lärdom och blir klokare.
Däremot lever jag med ett svek som jag egentligen aldrig kommer att komma ifrån och det gör så ont- innerst inne.
Hösten -05 började jag jobba på Stall Grindstugan nere  Göteborg och där fanns en dam som jag tog till mitt hjärta med ens. Grease 4 var hennes namn och att hon var en mycket speciell häst visade hon med en gång.
Enmanshäst i all ära visade hon mig tillgivenhet och gav mig hennes förtroende, jag fick bli hennes matte och hon gjorde allt för mig. I mitt liv har många hästar kommit och gått, men de finns för alltid kvar som en del av mig- men Grease tog mitt hjärta. Hade aldrig tidigare upplevt en så nära relation med en häst som jag och hon skapade och frågan är ju om jag någonsin får göra det igen...
Egentligen var vi rätt lika jag och min "lilla Snoppla"; Envisa, tjuriga, snälla, hade ryggproblem, stora rumpor, stånkiga och oerhört känsliga för yttre påtryckningar. Det var nog det som gjorde att vi fann varandra. Grease gjorde att de långa och tunga arbetspassen blev värda sin vikt i guld, hon fick mig att fortsätta orka när det var som jobbigast.
På mornarna var det alltid hon som gnäggade när man kom ut med frukosten och på kvällarna var det alltid hon som borrade in huvudet i min armhåla så man alltid blev kvar lite längre. Hon visade mig kärlek och jag älskade henne tillbaka.

Alla de som känner mig vet hur det gick sedan. I februari -06 var det en viss man som charmade mig totalt- nu blev jag fångad av en stormvind och blev upp över öronen förälskad i Micke. Dock inte sagt att jag älskade Grease mindre för det.
Däremot omvärderade jag hela min livssituation och insåg att jag i längden inte skulle hålla om jag var kvar i Göteborg och att mitt liv fanns där Micke var. Det som gjorde det hela så svårt för mig var att lämna min Snoppla.
Hade jag varit sisådär 300 000 kronor rikare på den tiden hade jag köpt min lilla docka och tagit henne med mig.
Men nu är så inte fallet. Det gör så ont när jag tänker på hur jag svek min lilla dam, att jag lämnade henne.
Tårarna kommer när jag tänker tillbaka, då jag pratar om henne; mitt livs hästkärlek.
Hon visade mig allt och så mycket mer.
Det jag nu vet är att hon i somras var i Tyskland och hade blivit stolt moder åt ett litet hingstföl, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det går väl i livet för min dam.
Saknar henne så...

                            Grease 4 - Bilden är hämtad från www.stallgrindstugan.se





Mmmm mmm

Mitt inaktiva jag försöker att vara kreativ, men orken är på sparlåga...
Tvättar, städar, rensat kylskåpet, gnuggar och slitit med spisen, spikat upp tavlor, plockat undan alla dessa fjärrkontroller
som dräller omkring i vardagsrummet, tänt ett ljus, matat katterna samt sysselsätter mig med att hinka kaffe.
Det går bra.
Jo... Sitter för tillfället och diggar musik med Noppemann hängandes runt halsen.
Ska nog ta och läsa lite.
Ja gott folk, Tildan återkommer när hon kan uttrycka sig väl igen. Ha ha ha.

Vill ha tavlan "Hästar vid stallet" av  J.W.C Wahlbom

                     Bilden hämtad från: http://www.blogg.aftonbladet.se/24185/perma/922141



Tjosan sa

Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra till min älskling på hans 30-års dag!


Puss puss Gubben min