KlumpaDumpa

Me, Myself & I

Publicerad 2011-12-13 09:18:47 i Allmänt,

Goder morgon. Idag är det Lucia. I likhet med alla dessa ljus som idag är tända har det här gått upp ett ljus för mig.
Det har öppnats en ny dörr. Jag känner en lättnad. Någon form av trygghet. I mig själv. Jag kan.
Finns bara en som är som jag. Nu ska jag börja leva mitt eget liv.
Det ska gå. Jag ska bli tydligare. Vara den jag är.
Nu är det slut på att leka struts i snöstormande hagelvindar.
Tack.

Tjohej!

Publicerad 2011-12-06 12:09:30 i Allmänt,

Det snöade igår kväll så nu är världen vit och ljuset piggar upp.
Sitter och försöker sammanfatta ett slutgiltigt svar till frågorna på den humanistiska delen av hemtentan.
Det går relativt väl och är för övrigt ganska kul att skriva om, för det är ändock om ett ämne som berör mig och då får man ju liksom hälften på köpet!

Såg en inspirerade Parellifilm imorse, så om Micke inte ska rida Madde idag tänkte jag ta och träna lite med han i paddocken. Hittat två roliga övningar som jag tror att särskilt han kommer svara fint på. Det känns spännande och roligt.
Det kliar i mig av ridabstinens trots att jag senast red i söndags kväll :)

Allt gott!

Världen som jag ser den

Publicerad 2011-12-04 10:42:42 i Allmänt,

Vad är det egentligen som betyder något om vi inte lyssnar?
Jag blir alltmer brydd över vad det är vi gör med våra hästar, vad många utsätter dem för.
För egen vinnings skull. Jag har kommit till någon ny slags insikt och ser världen med nya ögon.
Men jag gillar inte allt jag ser. Det jag ser gör mig ledsen. Det värker i hjärtat. Öden som virvlar förbi i mitt liv, jag kan inte stanna dem, jag kan inte få dem.
Jag var på en ridskola för två veckor sedan. Det var många år sedan jag var där sist.
Där stod jag så bakom raden av fjorton apatiska, energilösa och håglösa hästar.
De vilade. Sov.
Den eviga slummern. Slummern många ridskolehästar förmodligen stänger in sig i. För att orka. Leva.
Där stod jag så med en olustig känsla i kroppen och insåg där och då att det som var mitt andra hem under min uppväxt med andra ögon är ett fängelse för hästarna.



Men jag försöker lyssna. Höra vad de säger mig.
Jag börjar bli mer harmonisk.
Jag är lycklig. Jag har tur.
Det är livet att få vara med våra vänner.

Som en dröm hon står. Liten trasig i världen.

Lyckan kommer, lyckan går.

Jag av hela hjärtat önskar att hon kärlek får.

 

Jag lär mig. För varje dag. Hästarna lär mig för livet. Jag ser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Vilda Matilda

Är som Sola i Karlstad och sprider mitt ljus i de mörkaste små vrår. Bor och lever med min fina Micke, Lilla M och de sex små kittensarna Noppemann, Chilla Schoo, Woldemort, Katitzi, Ozzy och Bobby. Vi har även världens finaste hästar Lady Caliza och Fidel Baldomero och har de tre underbaraste bonushästarna Flisan, Camilio och Tammi på gården :) Livet är för övrigt underbart, bland tomtar och troll i mitt alldeles egna Knävland.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela