Vi har vändit och vridit på vad vi vill ha för häst.
Mickes första förslag i höstas då vi köpt gården var:
- Men gumman, jag ska ha en Shire hingst!
- Jasså, ha ha ha det ska du? Nej, inte en hingst...
- Varför inte?
- Nej, hingstar är hingstar= Hingstiga. Inte en hingst i vårt lilla stall.
- Vaddå hingstiga?
- Ja men, de ska hanteras också, även om de flesta är snälla och inget problem kvarstår faktumet att de är just hingstar.
Men det där med Shirehäst lät inte som en dum idé.
Tildan har alltid varit lite svag för kallblod.
Första favorithästen på ridskolan var den ostkroksluktande fjordingen Hampus som en till en knubbig sjuårings skräckblandade förtjusning for fram över stock, sten och cykelkadaver. Han gick ju inte att stoppa. Hahahahaaa.
Sen hade vi den där lilla juvelen Filur, fjording även han.
Elinor hade honom på foder som sällskap till deras varmblod Chicka en sommar då vi själva kanske var runt tolv-tretton år. Maken till filur hade jag aldrig skådat. Klockren liten spjuver i dressyren med en enorm kärlek för att hoppa.
Tänk så mycket tok vi hade för oss på den tiden.
Barbackaritter som varade halva dagarna, balansträning som innebar damsadel bakochfram i galopp (ja jag gled såklart av) och bad i ljumma sjöar. Jag bönade och bad på mina bara knän att mamma och pappa skulle köpa Filur till mig, han var min lilla drömhäst. Men så blev det ju ej.
Nu på senare år har det ju mest varit små Arabiska Fullblod, Stora tävlingspållar och Halvblod i mitt liv.
Men sen kom ju lilla Ivar. Nordsvensk travare av den mycket lätta lilla typen.
Underbar även han och mycket speciell på sitt eget lilla vis!
Men åter tillbaka till det här med vad vi ska ha för häst.
Senaste två månaderna har man febrilt letat kallblod på hastnet, utan vidare resultat- Men sedan kom hopptävlingarna på Kungsnäs 1 mars och efter det tyckte Micke vi skulle köpa hopphäst!
Detta tyckte ju inte direkt jag (med tanke på min nuvarande hopprädsla), men slutligen kom vi tillsammans fram till att det iallafall var ett halvblod vi skulle ha. Jag vill ju så småningom tävla dressyr, när självförtroendet i min ridning är där det ska vara.
Sagt och gjort.
Senaste tre veckorna har man sökt efter stora hästar istället för kallblod, det har blivit en hel del telefonsamtal samt en provridning i Ö-vik. Det var ju inte så att man svimmade av ridupplevelsen på denna mannen vi var och kollade på, men det kändes som om det var en bra, stabil häst för oss båda, som med lite utbilning och fortbildning skulle kunna bli riktigt fin. Vi tänkte nästan slå till, men efter att ha studerat filmerna på hästen tillsammans med Emelie konstaterade hon med ens att han var oren i traven ( och ja det var han ju faktiskt när man började granska honom riktigt ingående).
Så där blev det inte den pållen!
Men igår insåg vi återigen att det är en Shire vi ska ha. Jag vet att det är det jag verkligen vill. Är jag ärlig mot mig själv så vet jag ju, inte är jag någon "tävlingsmänniska" och förresten vad säger att man inte kan tävla dressyr med en Shire?!?
Just det!
Vi har nu bestämt oss för att ringa på ett sto som finns nedöver i Sverige, hoppas jag får tag på säljaren idag så vi kanske kan få en film på den vackra damen.
Shire Shire Shire
