KlumpaDumpa

Tjosan!
Här hemmavid är vi alldeles hänförda av vår dam och går så som hela tiden och kikar på henne ute i hagen.
Helgen har förflutit ute i stallet och nu har renoveringen av den andra delen kommit i full gång!
Ojsan måste ut igen och hjälpa min man, skriva mer sedan jag...
Bilder kommer här från min och Calizas premiärtur tillsammans:


Två små Trillkotts



Måste hålla koll på läget i byn

Morgonrusk



Jag vill också vara med



Mys i solen




Badaabomm

Vår älskade lilla tant  har idag kommit hem, så rätt, så fin- så allt!








Mineraler och saltstenar

Hej!
Jag vet att jag just nu är sämst på uppdateringar här på bloggen, men mycket har hänt sedan sist.
Små som stora tingestar... Vart ska vi börja?

Då vi var hos farbror doktor med Ronja upptäcktes en juvertumör, så nu ska tant hem till Stockholm igen och opereras den 18 maj. Med tanke på hur pigg hon är för sin ålder så kan hon fortfarande ha många år kvar att vara ute och busa och sola. Men tråkigt är det och ledsen blir man... Lilla tanten vår....

Noppemann blev på självaste valborgsmässoafton biten av något djur (jag håller fast vid att det var en orm), det högra frambenet hade nämligen svällt upp något så fruktansvärt och var tre gånger så stort som det andra benet.
Mamma skrek i högan sky och slängde sig på telefonen, det var bara för Micke att åka upp akut till veterinären med lilla gubben. Efter att Noppe blivit sövd och rakad försökte de lokalisera bettet för att få fram vad han hade blivit biten av, men de trodde inte att det var en orm iallafall. Sedan fick han antibiotika utskrivet och har haft utegångsförbud i över en vecka.
Nu mår Noppe bra igen och ser relativt rolig ut med sitt slimmade ben!

Caliza kommer på torsdag eftersom hon inte hade läkt ordentligt i förra veckan, bättre ta det säkra före det osäkra!
Men nu kommer hon verkligen och man går bara och tänker på henne mest hela tiden.
Bekymrad över hennes färd har jag också blivit, tänk om det händer henne något. Förmodligen kommer allt gå fin fint, men nu har man lite ankomst feber hahaha.

Mitt konstanta kroniska problem här i livet är min rygg.
Just nu är jag inte alls kompis med den och värken är ihärdig och nästintill outhärdlig.
Ta en Ipren sade någon, men vad är en Ipren  för min rygg?!?
Värktabletter ha aldrig någonsin hjälpt mig att bli av med smärtan och ej heller zonsalvan hjälper det minsta...
Nu har jag ringt och fått tid hos sjukgymnast på fredag, får väl se vad denne säger.
Personligen tror jag att den skulle behöva röntgas och knakas till rejält. Jag är och känner mig som en trasdocka, söndersliten och ineffektiv. Jag är van att arbeta med kroppen, jag måste arbeta med kroppen- men just nu känner jag mig så otroligt hämmad!
Bara att gå i uppförsbacke får mig nästan att gå ned på knä (känns som så), orkar inte stå still upprätt (tar stöd och trycker mig mor dörrposten) och ridningen känns som en stel dragkamp mot hela min kropp.
Jag är less nu. Det får vara nog någon gång!
Har levt med detta åbäket så länge jag kan minnas och jag är inte den som gärna uppsöker läkare, men nu går dte inte längre. Att vara stönig håller inte i längden, något ät fruktansvärt fel med min rygg.Vet i ärlighetens namn inte om jag vill veta...


Gräs och morotar