KlumpaDumpa

I vårt hem har vi åtta fantastiska individer, två av dessa är som små troll. Allra mest Bobbo.
Bobbo och hans tvillingbroder Ozzy är nämligen Sooty och Olivers små bebisar, som nu börjar bli stora.
Hur vi i hela friden skall kunna skiljas från dessa två små troll är en gnagande fråga och även om de kommer att få vara tillsammans dit de nu kommer, vill man ju liksom ha de kvar.
Men även om hela huset är fullt av katter, kommer de få stanna så länge det behövs och jag hoppas innerligt att de får flytta ut till Kovland i sommar :)

Jag tror att mina bi-hålor surar och surrar. Det trycker mellan ögonbrynen seni. Märkligt... Ungefär som att en liten drönare knackar därinne men kommer inte ut. För vet ni vad då? Drottningen hon for nämligen i ett påskaägg till Florida och bestraffade denna lille man med att sitta kvar i mina hålor. Skumt!
Jag menar så gör man väl ändå inte? Bara drar liksom sisådär. Jag skall skicka henne ett telegram och meddela henne om hennes snedsteg och för övrigt tänker jag befria lilla mr drönare. Stackars krake!

Ja, nog om sådana värdsliga ting!
Jag och Bella var ut på en blåsig men uppfriskande morgontur med Moa och Carre imorse och som vanligt fick Bella beröm av en man vi mötte. Hon är så duktig tjejen!
Efter att Jocke kom och hämtade Bella slog jag mig ned med en bok om tvåspråkighet hos barn i Sverige (dock kändes det snarare som en nybörjarkurs i grekiska).

Vid tretiden fick så återigen Carre ställa upp på ridpass, då det kom en tjej och provred som kanske ska bli medryttare. Jag och Madness följde med dem upp till paddocken och Carre såg så fin ut med sin solstråle på ryggen :) Hoppas på att hon väljer att fortsätta :)
Själv har man bestämt sig för att rida dressyrprogram med mr Madde om tre veckor så vi får fart på grejjerna!

 

Madness

Olivolja och sadeltvål

God morgon!
Eller ja snarare goder dagens kanske? Det beror ju på hur man ser på saken, ur vilken synvinkel man inbefinner sig på, hur man vill leva sitt liv- hur man ser på saker och ting.
Jag vill inte ha något mer här i världen än det jag har. Jag vet det. Men det man önskar som allra mest är det som man aldrig kan äga och jag jag vill ta känslan och stoppa ned den i min alldeles egna lilla tablettask.
Den asken är bara min och den bär jag alltid med mig.

Tänk att vakna och förstå att såhär är det. Vi gör alla våra val. Jag är långt ifrån nöjd med mig själv. Jag beter mig konstigt. Säger mystiska och ibland helt idiotiska saker. Men vet ni vad?
Det är ju sådan jag är och jag gör fel ibland. Försöker acceptera och rulla på i min egna polkagrisdeg, färgad av kärlek och snö. Man måste försöka älska livet. Vi har bara ett. Och jag har stundvis hatat det. Mycket.
Men jag har bara ett liv att leva och det är bara jag som kan leva det. Bara jag som väljer vilken väg jag skall vandra.
Det är fantastiskt.
Helt klart!

Cheese