KlumpaDumpa

Hej hopp söndag!

Sitter här och har så änteligen efter två veckors uppskjutande tagit tag i en av skoluppgifterna. Visserligen har jag ju självklart läst kurslitteraturen, men det där med att komma igång med skrivandet kan ju vara lite segt ibland!

Vet inte heller om det är så fabulöst intressant med hur man kombinerar ord till meningar... eller egentligen är det ju det.... I högsta grad! Ack väl, ack väl- vad vore väl en vecka utan studier, utan att expandera hjärnans kunskaper.

 

Igår var jag och Marängen på hubertusritt med 14 andra ekipage från olika delar av Töva, det var kalaskul tyckte vi! Dock är det ju bara att konstatera att 4 timmar på hästryggen gjorde sitt till. Var lite trött i kroppen igår, men eftersom jag snart gör uppehåll med just ridning tyckte jag att vi skulle slå på stort. Min vänskap och kärlek till Moa blir starkare för varje dag. Hon visar mig livet. Vad vore jag utan henne och de andra fyrbeningarna?

Just nu är det ju mest en liten bebis som cirkulerar i tankarna och han kommer ju även förändra livet för oss härute, men det finns alltid sätt att lösa saker på. Framöver kommer liksom jag redan påbörjat att värdera kvalitetstid framför kvanitetstid när det gäller hästarna. De vet vad de betyder för oss och en liten familjemedlem till blir nog uppskattad även av dem.

Här nedanför kommer en bild från gårdagen på makaronen, samt ytterligare två bilder som Lina från Dalpraktiken tagit på mig och Lillen och Micke och Madde under en träning i våras.

 

 

 

 

Goder dagens!

Jag känner mig som rubriken här ovanför antyder mycket mystiskt och märkligt trött. Jag som trodde den där första tröttheten jag upplevde i somras hade gått i höstdvala... Men ikke! Flertalet gånger den här veckan har jag upptäckt att jag somnat så fort jag slagit mig till ro och idag tog jag och Lilla M en förmiddagslur på 3 timmar... Vaknade med andra ord lagom till lunch. Nu ska jag göra ett nytt försök att ta itu med den svenska grammatiken.

Men ska vara nöjd med att jag lyssnar på kroppen, tror den försöker få mig att varva ned och slappna av. Man måste lyssna på signalerna.

 

Vegetarisk stroganoff och lite keso på toppen såa

Imorse när jag kikade ut genom fönstret upptäckte jag till min glädje att marken låg under ett vitt täcke. Dock övergick denna känsla ganska fort till oro över min kära sambo som var på väg hem från jobbet med sommardäck, så fort som bara den kröp jag ned under täcket igen och väntade på det välbekanta ljudet av vår bil på uppfarten. Snart hörde jag det där lite mullrande ljudet och kunde så andas ut för denna morgon.

 

Väl ute i snön och slasket (plusgrader och snöblandat regn) kände jag en härlig känsla av harmoni. Den där fantastiska känslan som inbefinner sig varje år då den första snön kommer. Det är magiskt liksom. Jag gillar det.

Skall sträva mot att varje dag ska uppgå i harmoni och balans, vill inte ruskas omkring av mina bedrövliga hormonstormar (inte min kära Micke eller Lilla M heller tror jag).

 

Idag fick jag så hem min underbara lilla Bola jag beställt för att Lilla M ska få det mysigt och för att jag ska finna ro jag med :) Så nu låter vi som en pinglande liten badboll när vi myser omkring!