Summertime in the Snow
Längtar till sommaren... men njuter av snöfallet här utanför!
Tossing totte pluto pong pong dong
Nya Mål
Tjoohej!
Sakta men säkert bliver jag bättre i min rygg. Tar emot att vara stilla stilla stilla bara...
Jag vill röra på mig, arbeta med kroppen och studsa runt. Men allt har sin tid. Detsamma är det med allt här i livet. Allting har sin tid.
Det som har skett det har skett. Måste se framåt. Jag har satt nya mål. Nya Viktiga mål. För nu är det som så att jag har svårt att göra saker halvhjärtat. Det är antingen eller, även om jag är en människa som ser livets gång i skimrande färger från regnbågen. Under de senaste två veckorna har jag fått mycket tid över för att fördjupa mig i flertalet Parellifilmer och hunnit läsa gamla Savvy Times från 2010 och 2011. Nu är det denna väg vi skall gå tillsammans med våra fyrbenta vänner! Bara uttrycket "Take the time it takes, so it takes less time” har gett mig insikten att verkligen ta det lugnt nu (fast huvudet säger något annat). Det är som att vakna. Vakna upp ur en sorts dvala. Nu kör vi.
Så målet detta år är Level 1 med Moa och Lillen till i sommar och Level 2 till hösten med Moa, Micke håller på med Madde för fullt i deras "rightbrainade" värld :) . Låta det ta sin tid.
Att jag inte får rida på tre månader gör mig inte så mycket, ger mig bara ännu mer motivation att bli duktig och tydlig i min kommunikation från backen.
Nu ska jag snart trycka på min korsett och i sakta mak pulsa ut i stallet för att instruera Micke och Piccabbo i hovbandagets ädla konst...
Riskvikk och jordgubbssylt i min rosa mugg med vackra hönor på!
Sakta men säkert bliver jag bättre i min rygg. Tar emot att vara stilla stilla stilla bara...
Jag vill röra på mig, arbeta med kroppen och studsa runt. Men allt har sin tid. Detsamma är det med allt här i livet. Allting har sin tid.
Det som har skett det har skett. Måste se framåt. Jag har satt nya mål. Nya Viktiga mål. För nu är det som så att jag har svårt att göra saker halvhjärtat. Det är antingen eller, även om jag är en människa som ser livets gång i skimrande färger från regnbågen. Under de senaste två veckorna har jag fått mycket tid över för att fördjupa mig i flertalet Parellifilmer och hunnit läsa gamla Savvy Times från 2010 och 2011. Nu är det denna väg vi skall gå tillsammans med våra fyrbenta vänner! Bara uttrycket "Take the time it takes, so it takes less time” har gett mig insikten att verkligen ta det lugnt nu (fast huvudet säger något annat). Det är som att vakna. Vakna upp ur en sorts dvala. Nu kör vi.
Så målet detta år är Level 1 med Moa och Lillen till i sommar och Level 2 till hösten med Moa, Micke håller på med Madde för fullt i deras "rightbrainade" värld :) . Låta det ta sin tid.
Att jag inte får rida på tre månader gör mig inte så mycket, ger mig bara ännu mer motivation att bli duktig och tydlig i min kommunikation från backen.
Riskvikk och jordgubbssylt i min rosa mugg med vackra hönor på!
Tur i Oturen
Här ligger fröken robot.
I en hård korsett som klämmer.
Spricka i svanskotan, fraktur i en länkota samt två kotor som tryckts ihop.
Vad trevligt. Ridförbud i tre månader.
Vad var det som hände?
Jag och min finaste Maräng hade ofantligt trevligt tills jag tappade balansen och hamnade på backen.
Och landade tokigt.
Så nu blev det tokigt.
Men Moa lever och mår fint.
Och jag lever och kommer bli bra.
Det är huvudsaken.
I en hård korsett som klämmer.
Spricka i svanskotan, fraktur i en länkota samt två kotor som tryckts ihop.
Vad trevligt. Ridförbud i tre månader.
Vad var det som hände?
Jag och min finaste Maräng hade ofantligt trevligt tills jag tappade balansen och hamnade på backen.
Och landade tokigt.
Så nu blev det tokigt.
Men Moa lever och mår fint.
Och jag lever och kommer bli bra.
Det är huvudsaken.
Fantastikt trevlig dag med våra vänner!
Gott nytt år!
Ett nytt år med nya möjligheter, det gillar jag skarpt.
Äntligen är landskapet vintervitt och väglaget bra för små hingstfossingar så Lillen fick följa med Flisan ut på tur idag.
Han var så duktig och skötte sig exemplariskt, dock bör han få ett nytt smeknamn: Myrsloken!
Ett nytt år med nya möjligheter, det gillar jag skarpt.
Äntligen är landskapet vintervitt och väglaget bra för små hingstfossingar så Lillen fick följa med Flisan ut på tur idag.
Han var så duktig och skötte sig exemplariskt, dock bör han få ett nytt smeknamn: Myrsloken!
Väl tillbaka hemma igen var det så Moa, Madde och Lady som slog följe upp till paddocken. Micke och jag lekte Seven games med våra godingar och Susanne red. En fantastiskt söt liten fjordingman hade också anlänt till stallet däruppe, han var pratglad och Moa verkade liksom matte tycka att han var sockersöt. Moa var mycket duktig idag, dock blev hon aningens extrovert när vi lekte circling-game och bockade runt som en liten tokfia, för att sedan vända upp mot matte med den underbaraste blicken man kan få. "Visst var jag duktig nu?". Nu var det väl inte riktigt hennes graciösa uppvisningar som var målet, men det fick räcka för dagen då hon fann det ofantligt roligt samt att jag skulle ha haft den längre linan. Men nu vet vi till nästa gång.
Åh, vad jag älskar hästarna!!!
