Ett av mina största svek
Det finns så mycket man ångrar här i livet, fast ändå försöker jag att se det som om det är en mening med allt.
Gott som ont. Man tar lärdom och blir klokare.
Däremot lever jag med ett svek som jag egentligen aldrig kommer att komma ifrån och det gör så ont- innerst inne.
Hösten -05 började jag jobba på Stall Grindstugan nere Göteborg och där fanns en dam som jag tog till mitt hjärta med ens. Grease 4 var hennes namn och att hon var en mycket speciell häst visade hon med en gång.
Enmanshäst i all ära visade hon mig tillgivenhet och gav mig hennes förtroende, jag fick bli hennes matte och hon gjorde allt för mig. I mitt liv har många hästar kommit och gått, men de finns för alltid kvar som en del av mig- men Grease tog mitt hjärta. Hade aldrig tidigare upplevt en så nära relation med en häst som jag och hon skapade och frågan är ju om jag någonsin får göra det igen...
Egentligen var vi rätt lika jag och min "lilla Snoppla"; Envisa, tjuriga, snälla, hade ryggproblem, stora rumpor, stånkiga och oerhört känsliga för yttre påtryckningar. Det var nog det som gjorde att vi fann varandra. Grease gjorde att de långa och tunga arbetspassen blev värda sin vikt i guld, hon fick mig att fortsätta orka när det var som jobbigast.
På mornarna var det alltid hon som gnäggade när man kom ut med frukosten och på kvällarna var det alltid hon som borrade in huvudet i min armhåla så man alltid blev kvar lite längre. Hon visade mig kärlek och jag älskade henne tillbaka.
Alla de som känner mig vet hur det gick sedan. I februari -06 var det en viss man som charmade mig totalt- nu blev jag fångad av en stormvind och blev upp över öronen förälskad i Micke. Dock inte sagt att jag älskade Grease mindre för det.
Däremot omvärderade jag hela min livssituation och insåg att jag i längden inte skulle hålla om jag var kvar i Göteborg och att mitt liv fanns där Micke var. Det som gjorde det hela så svårt för mig var att lämna min Snoppla.
Hade jag varit sisådär 300 000 kronor rikare på den tiden hade jag köpt min lilla docka och tagit henne med mig.
Men nu är så inte fallet. Det gör så ont när jag tänker på hur jag svek min lilla dam, att jag lämnade henne.
Tårarna kommer när jag tänker tillbaka, då jag pratar om henne; mitt livs hästkärlek.
Hon visade mig allt och så mycket mer.
Det jag nu vet är att hon i somras var i Tyskland och hade blivit stolt moder åt ett litet hingstföl, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det går väl i livet för min dam.
Saknar henne så...
Grease 4 - Bilden är hämtad från www.stallgrindstugan.se
Mmmm mmm
Gott som ont. Man tar lärdom och blir klokare.
Däremot lever jag med ett svek som jag egentligen aldrig kommer att komma ifrån och det gör så ont- innerst inne.
Hösten -05 började jag jobba på Stall Grindstugan nere Göteborg och där fanns en dam som jag tog till mitt hjärta med ens. Grease 4 var hennes namn och att hon var en mycket speciell häst visade hon med en gång.
Enmanshäst i all ära visade hon mig tillgivenhet och gav mig hennes förtroende, jag fick bli hennes matte och hon gjorde allt för mig. I mitt liv har många hästar kommit och gått, men de finns för alltid kvar som en del av mig- men Grease tog mitt hjärta. Hade aldrig tidigare upplevt en så nära relation med en häst som jag och hon skapade och frågan är ju om jag någonsin får göra det igen...
Egentligen var vi rätt lika jag och min "lilla Snoppla"; Envisa, tjuriga, snälla, hade ryggproblem, stora rumpor, stånkiga och oerhört känsliga för yttre påtryckningar. Det var nog det som gjorde att vi fann varandra. Grease gjorde att de långa och tunga arbetspassen blev värda sin vikt i guld, hon fick mig att fortsätta orka när det var som jobbigast.
På mornarna var det alltid hon som gnäggade när man kom ut med frukosten och på kvällarna var det alltid hon som borrade in huvudet i min armhåla så man alltid blev kvar lite längre. Hon visade mig kärlek och jag älskade henne tillbaka.
Alla de som känner mig vet hur det gick sedan. I februari -06 var det en viss man som charmade mig totalt- nu blev jag fångad av en stormvind och blev upp över öronen förälskad i Micke. Dock inte sagt att jag älskade Grease mindre för det.
Däremot omvärderade jag hela min livssituation och insåg att jag i längden inte skulle hålla om jag var kvar i Göteborg och att mitt liv fanns där Micke var. Det som gjorde det hela så svårt för mig var att lämna min Snoppla.
Hade jag varit sisådär 300 000 kronor rikare på den tiden hade jag köpt min lilla docka och tagit henne med mig.
Men nu är så inte fallet. Det gör så ont när jag tänker på hur jag svek min lilla dam, att jag lämnade henne.
Tårarna kommer när jag tänker tillbaka, då jag pratar om henne; mitt livs hästkärlek.
Hon visade mig allt och så mycket mer.
Det jag nu vet är att hon i somras var i Tyskland och hade blivit stolt moder åt ett litet hingstföl, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det går väl i livet för min dam.
Saknar henne så...
Mmmm mmm
