KlumpaDumpa

Det var väl sisådär en nio år sedan sist.
Ungefär nio år sedan jag satt på en häst som skenar iväg, som man inte får stopp på- tills igår.
Denne lille Ivar är minsann en filur kan jag lova!

Sandra och jag begav oss så stillsamt iväg runt 19.00 upp mot grustaget och Ivar kändes relativt avspänd och harmonisk. Efter en kvart travade vi någon minut och det gick prima ballerina.
Sedan ville Sandra galoppera, men eftersom jag och Ivar inte riktigt känner varandra än, ansåg jag det lite dumt att göra det igår.
Ivar skulle däremot visa sig vara av en annan åsikt.
Nåväl, jag tyckte Sandra skulle galoppa lite sakta så kunde vi minsann trava bakom.
Yeah right!
Ivar for iväg som om han blivit stucken av en gris och tillsammans utgjorde vi ett mycket enastående exemplar av Matulda och Megasen.
Alla världens förhållningar och ett 200-kilos arsel funkade inte på denne lille man. Efter en sträcka på ca 300-400 meter fick jag dock stopp på busfröt, som förnöjt skrittade vidare.
Han hade nog ganska skoj igår.
På hemväg med min "galoppör" mötte vi en crossmarodör och då denne såg att hästarna blev smått oroliga vände han illa kvickt.
Fantastiskt tacksamt att det faktiskt finns vissa människor som ser när djuren blir upprörda, alltför många fordonister som inte verkar ha ett hum om hur djur fungerar.
Man tycker att alla borde ha sunt förnuft, men ibland verkar det sitta långt inne hos vissa.
Trots den lilla incidenten var det en förträffligt trevlig ridtur på gotrollet.

Mötte även Camilla i stallet, då hon rensade ur våra gamla garderober.
Vi insåg ganska snart att det enda som funkar är loppis, då hela transporten vart överbelamrad från golv till tak.

Nej, nu ska jag så gladeligen ge mig i kast med min uppsats och hinka massa kaffe.


Luftballonger och neonknappar