Bära eller Brista?
Idag kan vara dagen då det bär eller brister.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir en lika bra dag som solen utanför antyder.
Hela denna situationen med att köpa den häst vi är intresserade av börjar likna mönstret då vi köpte gården.
Första gången vi hittade huset på hemnet slog vi med ens bort tanken på det överhuvudtaget eftersom vi ansåg att det var alldeles för mycket pengar för oss och att vi trodde det skulle gå upp ännu mer i pris.
Det blev två andra husvisningar till att börja med och sedan tog vi steget att iallafall kolla på vår gård.
Jag blev såld på en gång och det blev allt min fina Micke med.
- Här vill jag bo, var mina första ord då vi klev ur Emelies bil på gårdsplan- och se så blev det ju!
Men vägen till att huset verkligen blev vårt var en enda lång väntan på olika besked, extra visningar för andra och funderingar över hur allvarligt problemet med den obesiktigade gruden kunde vara.
Man tar ju alltid en risk- oavsett vad man än köper.
Jag gjorde det största felet man kan göra (som jag tror många dessvärre gör), jag hade redan flyttat in innan vi säkert visste.
Nu står vi här idag efter ca tre veckors kontakt med säljaren av den lilla damen och om det idag kommer bilder till min mail tar vi idag ett avgörande beslut om vi ska köpa henne.
Enligt säljaren har hästen bra hovar, dock tar det ibland runt 10-11 veckor mellan verkningarna av hennes hovar och då uppstår små hovsprickor.
Dock ansåg tjejen som kollade på hästen åt oss att det verkligen var allvarliga hovsprickor, så då blev vi med ens tveksamma. I tisdags blev hästen besiktigad av veterinär utan värre anmärkningar på hovarna än att de var flikiga och behövde verkas, ej sulöm- så då kom hoppet tillbaka.
Idag ska hon verkas på nytt så nu väntar jag med spänning och förväntan på före och efter bilder!!!
Tjingeling!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir en lika bra dag som solen utanför antyder.
Hela denna situationen med att köpa den häst vi är intresserade av börjar likna mönstret då vi köpte gården.
Första gången vi hittade huset på hemnet slog vi med ens bort tanken på det överhuvudtaget eftersom vi ansåg att det var alldeles för mycket pengar för oss och att vi trodde det skulle gå upp ännu mer i pris.
Det blev två andra husvisningar till att börja med och sedan tog vi steget att iallafall kolla på vår gård.
Jag blev såld på en gång och det blev allt min fina Micke med.
- Här vill jag bo, var mina första ord då vi klev ur Emelies bil på gårdsplan- och se så blev det ju!
Men vägen till att huset verkligen blev vårt var en enda lång väntan på olika besked, extra visningar för andra och funderingar över hur allvarligt problemet med den obesiktigade gruden kunde vara.
Man tar ju alltid en risk- oavsett vad man än köper.
Jag gjorde det största felet man kan göra (som jag tror många dessvärre gör), jag hade redan flyttat in innan vi säkert visste.
Nu står vi här idag efter ca tre veckors kontakt med säljaren av den lilla damen och om det idag kommer bilder till min mail tar vi idag ett avgörande beslut om vi ska köpa henne.
Enligt säljaren har hästen bra hovar, dock tar det ibland runt 10-11 veckor mellan verkningarna av hennes hovar och då uppstår små hovsprickor.
Dock ansåg tjejen som kollade på hästen åt oss att det verkligen var allvarliga hovsprickor, så då blev vi med ens tveksamma. I tisdags blev hästen besiktigad av veterinär utan värre anmärkningar på hovarna än att de var flikiga och behövde verkas, ej sulöm- så då kom hoppet tillbaka.
Idag ska hon verkas på nytt så nu väntar jag med spänning och förväntan på före och efter bilder!!!
Tjingeling!
