Identitet
Identitet.
Ett intressant uttryck. Fenomen.
Vem är jag? Egentligen. Vad är det som gör att just jag är den jag är?
Vad har jag burit med mig hela livet, vad utmärker just mig, min identitet?
Satt idag och funderade mig bort i dessa frågor under en föreläsning. För hur är det egenligen måntro...
Jag har ju varit som jag varit och är den jag är. Identitet har jag kanske växlat lite hit och dit, men är fortfarande densamma. Jag behåller de bitar jag vill ha kvar från olika tider i mitt liv. Känslan finns kvar.
Men ett ting som alltid varit densamma är kärleken till djur. De är livet.
Dock har perspektiven skiftat. Hur man ser och förhåller sig till våra vänner.
Aldrig att det funnits en människa som lärt mig så mycket om hästar såsom de 30 arabiska fullbloden lärde mig under mitt år i Linköping. De gav mig hoppet tillbaka. De var min räddning när jag höll på att ge upp.
Men jag tror att jag aldrig kommer ge upp. Det är en instinkt jag har. Att överleva. Att leva livet. Här och nu.
För tio år sedan just denna dag befann jag mig i ett gränsland. Idag lever jag i min största önskesdröm.
Jag är så evigt tacksam för att jag trots allt är den jag är (med såväl bra som mindre bra sidor), min finaste Micke, min familj, mina vänner och djuren i mitt liv. Jag har allt jag någonsin drömt om och mer därtill.
Loppi Poppi
Ett intressant uttryck. Fenomen.
Vem är jag? Egentligen. Vad är det som gör att just jag är den jag är?
Vad har jag burit med mig hela livet, vad utmärker just mig, min identitet?
Satt idag och funderade mig bort i dessa frågor under en föreläsning. För hur är det egenligen måntro...
Jag har ju varit som jag varit och är den jag är. Identitet har jag kanske växlat lite hit och dit, men är fortfarande densamma. Jag behåller de bitar jag vill ha kvar från olika tider i mitt liv. Känslan finns kvar.
Men ett ting som alltid varit densamma är kärleken till djur. De är livet.
Dock har perspektiven skiftat. Hur man ser och förhåller sig till våra vänner.
Aldrig att det funnits en människa som lärt mig så mycket om hästar såsom de 30 arabiska fullbloden lärde mig under mitt år i Linköping. De gav mig hoppet tillbaka. De var min räddning när jag höll på att ge upp.
Men jag tror att jag aldrig kommer ge upp. Det är en instinkt jag har. Att överleva. Att leva livet. Här och nu.
För tio år sedan just denna dag befann jag mig i ett gränsland. Idag lever jag i min största önskesdröm.
Jag är så evigt tacksam för att jag trots allt är den jag är (med såväl bra som mindre bra sidor), min finaste Micke, min familj, mina vänner och djuren i mitt liv. Jag har allt jag någonsin drömt om och mer därtill.
Loppi Poppi
