Här är jag nu
Här är jag nu. Sittandes på en köksstol med Historieundervisningens byggstenar i högsta hugg.
Funderar mig tidvis bort, så avbryter tentamenskrivandet med ett litet blogginlägg.
Jag har den senaste tiden börjat förstå att jag faktiskt inte saknar ridningen sisådär otroligt mycket som jag först trodde. Självfallet kliar det i kroppen vissa dagar när solen tittar fram över all snö. Då vill jag ut med Marängen barbacka och ta en härlig tur. Men jag vill just nu verkligen hellre fokusera på mig själv från marken, hur jag är i min kommunikation med hästarna. Jag har fått den Aha-upplevelse jag behöver. Nu är det PNH som gäller. Så kommer det förbli.
Tack och lov har jag och Moa fått en ny människa i våra liv. Beatrice har varit och är till ovärderlig hjälp nu när jag varit sängliggandes. Vi trivs så bra med henne och hon med oss. Tappade nästan tron på att vi inte skulle hitta någon människa som var rätt för Moa. Hon har fått välja själv. Många trevliga personer har varit här och hälsat på och provridit, men ibland har det bara varit nog att se Moas blick för att förstå hennes önskan. Jag har lyssnat.
Bea fick också under sin första provtur känna av de flesta av Moas sidor och det tycker jag var lika bra. Min Maräng är världens mest snälla och trygga häst men eftersom hon nu blivit mer extrovert än förut har hon blivit gladare och busigare och med det kommer bocksprång och "galoppeti". Jag ser det som positivt, men om man då är rädd och ser hennes beteende som dumheter blir det helt fel i vår värld.
Nej dags att återgå till tentan.
Tjohej
Funderar mig tidvis bort, så avbryter tentamenskrivandet med ett litet blogginlägg.
Jag har den senaste tiden börjat förstå att jag faktiskt inte saknar ridningen sisådär otroligt mycket som jag först trodde. Självfallet kliar det i kroppen vissa dagar när solen tittar fram över all snö. Då vill jag ut med Marängen barbacka och ta en härlig tur. Men jag vill just nu verkligen hellre fokusera på mig själv från marken, hur jag är i min kommunikation med hästarna. Jag har fått den Aha-upplevelse jag behöver. Nu är det PNH som gäller. Så kommer det förbli.
Tack och lov har jag och Moa fått en ny människa i våra liv. Beatrice har varit och är till ovärderlig hjälp nu när jag varit sängliggandes. Vi trivs så bra med henne och hon med oss. Tappade nästan tron på att vi inte skulle hitta någon människa som var rätt för Moa. Hon har fått välja själv. Många trevliga personer har varit här och hälsat på och provridit, men ibland har det bara varit nog att se Moas blick för att förstå hennes önskan. Jag har lyssnat.
Bea fick också under sin första provtur känna av de flesta av Moas sidor och det tycker jag var lika bra. Min Maräng är världens mest snälla och trygga häst men eftersom hon nu blivit mer extrovert än förut har hon blivit gladare och busigare och med det kommer bocksprång och "galoppeti". Jag ser det som positivt, men om man då är rädd och ser hennes beteende som dumheter blir det helt fel i vår värld.
Nej dags att återgå till tentan.
Tjohej
