Tiden tickar
Tiden går och går.
Jag trodde inte jag skulle förstå vad folk menar med att tiden går segt i slutet av graviditeten eftersom jag på sätt och vis upplever den uppskruvad till raketfart... Men jag tror jag börjar förstå nu.
Kroppen börjar förbereda sig. Återigen är jag trött och kroppen vill nog helst sova cirkus 12 timmar om dygnet. Jag upplever inte heller någon stress över skolarbetet, kroppen och hjärnan har liksom börjat gå ned i varv. Jag vill mest ligga och läsa. Mysa med Micke, hästarna och katterna. Lyssna på en speldosa. Mysa. Ta det lugnt.
Och så längtar jag. Så otroligt mycket att det känns som om det river i hjärtat. Vi längtar, efter vår lille man!
Tiden tickar
